Två av de vanligaste etableringsstrukturerna för utländska investerare — med olika fördelar, behörighetskrav och löpande skyldigheter. Att behandla dem som utbytbara är så bolag hamnar i en struktur de inte kan använda.
Vad BOI-främjande är till för
BOI-främjad status kan ge utländsk majoritet utan Amity-nationalitet, plus incitament som rätt att äga mark, tullbefrielse och bolagsskattefria perioder. Det är verksamhetsbaserat: verksamheten måste passa nuvarande främjandekategorier, nå investeringströsklar och acceptera löpande rapportering. Finns inte verksamheten på listan är främjande ingen genväg.
Vad US–Thai Amity Treaty är till för
Amity är nationalitetsbaserat. Kvalificerade amerikanska medborgare och bolag kan äga ett thailändskt bolag med amerikansk majoritet och verka i många branscher som annars kräver thailändsk majoritet enligt Foreign Business Act. Det ger inte automatiskt BOI-skatteincitament, och det är inte tillgängligt för grundare som inte är från USA.
Hur ni väljer
Är ni inte kvalificerade för Amity via USA faller det bort och frågan blir BOI — behörighet, minimiinvestering och om rapporteringsbördan är värd det jämfört med ett enklare bolag med thailändsk majoritet. Är ni kvalificerade är Amity ofta den renare driftsstrukturen; BOI är ändå värt att kolla om incitamenten faktiskt ändrar kalkylen.
Löpande skyldigheter är inte valfria
BOI-främjande kommer med villkor ni måste hålla. Amity-bolag har fortfarande vanlig thailändsk bolagsefterlevnad — revision, skatt, lagstadgade stämmor — plus eventuella branschtillstånd. Välj strukturen för de kommande fem åren, inte de kommande fem veckorna.